Flashback!

Det är intressant vilka förnimmelser dofter och smaker kan frambringa. Som idag när jag bakar saffransbullar. (Det var nästan helt min egen idé, brorsan har bara hintat 5-7 gånger). Medan ugnen värmer upp och bullarna jäser passar jag på att smaka på några russin. Direkt förflyttas jag tillbaka 30 år i tiden. Till farsans jobbs julfester (eller om det var julgransplundringar) på "soldathemmet". Där fick alla barnen varsin gottpåse, om man bara fick den eller om det var fiskdamm kommer jag inte heller ihåg. Men i den påsen var det alltid en liten ask med russin! En röd Sun-maid, men den där flickan på. (Fast då tyckte man att det var en tant)

Saffranet tar mig tillbaka till ett julfirande, ungefär under samma tidsepok. Vår familj var ute på landet hos en annan familj som vi brukade fira jul tillsammans med. Det bakades saffranspannkaka och av någon anledning överdoserades det lite med saffranet, och jag tyckte ju det var gott och åt ganska mycket. Saffran är ju giftigt, och det blev lite för mycket för min lilla kropp. Jag kräktes och mådde rätt illa.

Men jag tycker fortfarande att det är gott med saffran. Bara det blir lagom med det goda!